Analys: Är oppositionens förslag oseriöst eller en taktisk triumf?

ANALYSER, NYHETER / Permalink / 0

Och på den tjugonionde dagen kom oppositionens revolutionerade lösning på kommunens ekonomi? Inte direkt. Är oppositionens förslag oseriöst – eller en taktisk triumf?

I 30 dagar har oppositionen bett om mer tid. De var tvungna att räkna. De fick inte fram några underlag. Ingen hjälpte dem med att räkna. Ingen svarade på deras frågor. Den elaka majoriteten gav dem inte mer tid.

Med tidens gång ökar förväntningarna. Ni kan ordspråket. Vi har väntat och väntat och efter 29 dagar står det klart att det här förslaget definitivt inte var värt denna långa väntan.

Som att vänta på ett OS-guld i ishockey – och åka ut i kvarten mot Vitryssland.

Det var inte förvånande att oppositionen inte presenterade en hållbar lösning av kommunens ekonomiska problem. Men det var definitivt oväntat att de inte ens har försökt.

Centerpartiets, Vänsterpartiets, Kristdemokraternas och Miljöpartiets budgetförslag känns inte framknådat under en månads tid. Det känns som en skapelse från en kafferast. Lite politikerlöner? Jodå. Många gnäller på Itsam, ska vi inte ta lite där? Jamenvisst! Och så färre chefer? Jackpot!

Räddat en termin

Det är väldigt svårt att jämföra de olika förslagen, för de har helt olika syften. Majoriteten har lagt fram en budgetplan för hur Vimmerby kommun ska få ordning på sin långa ovana med driftunderskott – oppositionen har räddat en termin på fyra grundskolor.

Längre än så räcker inte oppositionens förslag. Och det är just det som är briljant med oppositionens förslag.

Det är möjligt att jag tittat alldeles för mycket på Vita Huset och House of Cards – men oppositionens budgetförslag var så tunt att det måste ha ett strategiskt syfte. Se här:

1. Oppositionen hävdar att det räcker med 4,7 miljoner för att rädda skolorna 2016.

Summan som oppositionen anser sig behöva för att rädda skolorna ställer majoriteten i dålig dager. Vi är visserligen i ett läge i Vimmerbys ekonomi där varje miljon spelar roll – men att spara 4,7 miljoner av 837 miljoner i skatteintäkter och statsbidrag på att lägga ned fyra skolor kan bara uppfattas som snålt och ogenomtänkt. 4,7 miljoner är visserligen korrekt för BUN:s besparing på att lägga ned skolorna 2016 – men medvetet bortser oppositionen från den uppskattade helårseffekten på cirka 15 miljoner från och med 2017.

De räddar inte skolorna. De räddar en termin på skolorna.

2. Oppositionen ser inte längre än 2016.

Det är trots allt bara budgeten för 2016 som fullmäktige ska fatta beslut om på måndag. Men medan majoriteten har en plan ända fram till 2018 låter oppositionen framtiden bli ett senare problem. Därmed krävs inte lika stora besparingar i förslaget för 2016.

Köper sig tid

3. Oppositionen accepterar alla andra förslag i majoritetens budgetförslag.

Oppositionen ändrar bara en sak i majoritetens budget: nedläggningen av skolorna som de täcker upp med att hämta in 4,7 miljoner på andra håll. Allt för att göra det så enkelt som möjligt för majoritetsledamöterna att rösta på oppositionens förslag – eller så svårt som möjligt att följa partipiskan.

4. Oppositionen köper sig tid.

Det är uppenbart att oppositionen inte påbörjat sitt budgetarbete i tid. De har väntat på en inbjudan som aldrig kom. SKL:s rapport kom i oktober och att vi ett halvår senare bara har ett långsiktigt alternativ är förstås ytterst klent. Men oppositionen tar 2016 först – och lovar förslag för 2017-2018 längre fram. På så sätt får de ännu mer tid till att knåda fram sitt långsiktiga alternativ.  

5. Oppositionens besparingar är extremt okontroversiella.

Oppositionen vill minska politikerarvodena, IT-kostnaderna och antalet chefer. Det är inga förslag som retar upp några starka känslor hos allmänheten. Det är inga förslag som får ens tre personer att kräva folkomröstning.  

Ställt emot att lägga ned fyra skolor på landsbygden får oppositionens förslag nästan ingen påverkan för vanliga medborgare. Ingen märker om politikerna tjänar lite mindre eller om datorerna tar längre tid att ersätta eller om en rektor eller områdeschef ska kontaktas. Däremot märks det om sjuåriga barn ska behöva åka flera mil i buss varje dag.

Var det medvetet?

Att besparingarna är så obetydliga är förmodligen det mest fiffiga med oppositionens förslag. Hur ska majoritetsledamöterna kunna åka ut till Tuna om de valt att stänga skolan framför några spridda miljoner här och där? Till Gullringen om de valde att inte sänka IT-kostnaderna? Till Djursdala om de prioriterade sina egna löner? Till Rumskulla om de hellre tog strid för förvaltningens chefsstruktur?

Var konsekvenserna omedvetna så är förslaget oseriöst, var de medvetna så är förslaget en taktisk triumf. Oavsett målar förslaget in majoriteten i ett hörn: sänk landsbygden – eller krafsa lite på ytan.

Jakob Karlsson

Till top