Kjell Åke Hansson: ”Jag är stolt över den fantastiska utveckling som vi har haft”
Kjell Åke Hansson kom till ett nästan nybyggt museum. Han lämnar en fullfjädrad anläggning som nyligen tilldelats Stora Turismpriset och som lockar allt fler besökare. – Det har varit en fantastisk utveckling, säger han i en lång avskedsintervju med Vimmerbybloggen.
För att vara sommaren 2015 är det en unikt solig dag när Kjell Åke Hansson slår sig ned i Apellunden på Astrid Lindgrens Näs. Han har precis packat ned de sista grejerna på kontoret och är på väg att tacka för sig efter åtta år som verkställande direktör på Astrid Lindgrens Näs.
Hansson lämnar mitt i kulturkvarterets stora uppsving: mitt i den hyllade satsningen på trädgårdarna, med en ny 40-procentig ökning av antalet besökare, med en tillfällig utställning som fått nationell uppmärksamhet, med Stora Turismpriset i färskt minne och även med en helt annan uppskattning från kommuninvånarna.
Astrid Lindgrens Näs har både blivit en oas i Vimmerby, insprängd mellan betong och tegel, och ett attraktivt besöksmål för turister.
Kjell Åke Hansson har varit med hela vägen.
– Det låter kanske tråkigt, men jag är mest nöjd med helheten. Jag tycker att vi har en unik kombination av erbjudanden. Vår publik stannar här väldigt länge, vi har en fantastisk miljö och med otroligt lite resurser har vi gjort väldigt bra temautställningar. Jag tror inte folk förstår med vilka små medel vi gjort de utställningarna och vilket förtroende vi fått bland utställare i landet. Jag är också väldigt nöjd med att publiksiffran stiger hela tiden.
Avslutar du på topp?
– Nej, det här stället kommer att ha många toppar framöver. Men jag är jättenöjd med den fantastiska utveckling som har varit. Jag kan konstatera att Astrid Lindgrens Näs är ett etablerat ställe både för Vimmerbyborna och turister. Jag tror att den här platsen kommer bli väl så mycket värd för Vimmerby som Astrid Lindgrens Värld, men kanske på ett annat sätt. Toppen är definitivt inte nådd och jag ser fram emot att följa det arbetet, för ambitionerna hos medarbetarna och styrelsen är fantastiskt höga.
”Ville inte skapa ett mausoleum”
2007 invigde kronprinsessan Victoria den permanenta Astrid Lindgren-utställningen i den då nybyggda Paviljongen intill Astrid Lindgrens barndomshem. I samma veva bildade Vimmerby kommun bolaget Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB, som sedan dess driver besöksverksamheten.
– När jag tog jobbet tänkte jag att det skulle vara en otrolig förmån att jobba med Astrid Lindgren och att jobba med Vimmerby. Och att det fanns hur mycket som helst att göra om kommunen ville skapa ett kulturcentrum utifrån Astrids gärning. Bland det första jag gjorde var att åka upp till Karin Nyman (Astrids dotter, red. anm.), hennes man och Nils Nyman. När vi samtalade om vad Astrid Lindgrens Näs skulle kunna bli i framtiden sa jag att jag knappast ville skapa ett hyllande mausoleum över Astrid, utan mer en levande plats med ett större kulturutbud. Danska kulturcentrumet Louisiana var en slags modell för hur man skulle kunna göra. Då svarade Karin att "Det skulle mamma ha gillat". Från familjen har vi sen dess alltid haft ett starkt stöd.
Blev det som du förväntat dig?
– Ja och nej. Med platsen som vi har idag – basutställningen, den tillfälliga utställningen, barndomshemmet och trädgårdarna – så har det blivit som jag förväntade mig. Men jag är också ett fan av ännu mer samhällsdebatt och konst, det borde få mer plats. Men allting måste byggas från grunden och långsamt.
– Jag tror att det här kan bli en plats där man jobbar mycket med samtiden och det tycker jag att vi har gjort väldigt bra här utifrån de resurser som vi har haft. Det här är inte enbart ett historiskt museum över Astrid Lindgren, det är en nutida plats som behandlar Astrids viktigaste teman. För mig har den inriktningen varit självklar.
Har utvecklingen tagit längre tid än du trodde?
– Ja och nej. Det har tagit tid för oss att forma strategin, men det hänger ihop väldigt mycket med diskussionen om ekonomin. Den har tagit väldigt mycket kraft ifrån det operativa. Det här har inte varit en självklar satsning för ägaren, Vimmerby kommun, och olika politiska fraktioner har velat skära i vår budget och det har gjort att vi levt i en väldig osäkerhet. Så ja, det har tagit längre tid, men det finns kanske också en poäng med det. För en kulturverksamhet är det inte alltid snabbast som vinner i längden.
”Hittade en väg ur krisen”
Ekonomin i Astrid Lindgrens Näs har varit en stor följetong i den politiska debatten i Vimmerby. Sedan starten 2007 har Näs gjort ett planerat underskott på cirka 31 miljoner kronor som (bortsett från något år) täckts genom koncernbidrag från kommunens moderföretag Vimmerby Kommun Förvaltning AB. Koncernbidraget har varit avtalat, vilket innebär att Astrid Lindgrens Näs under alla år har hållit sig inom de ekonomiska ramar som politiken satt. Till en början låg bidraget på 5,5 miljoner årligen och sedan 2012 ligger det på tre miljoner kronor per år.
– Vi hade ett budgeterat underskott på 5,5 miljoner med kommunens goda vilja. De villkoren fanns när jag tog jobbet. Sedan skars det ned till tre miljoner och det är klart att det blev en dramatisk förändring. Jag fick säga upp ett antal begåvade medarbetare, tyvärr, men parallellt med det accelererade vi tankarna med trädgårdarna. Då fanns en diskussion om att gå ned på sparlåga, men vi kände att vi var tvungna att göra tvärtom och satsa. En kris är en kris för stunden, men vi hittade en väg ur det.
Årets verksamhet kostar cirka 14 miljoner kronor.
– Vi har ett avtal med kommunkoncernens moderbolag VKF som täcker tre av dessa. Resterande kostnader finansierar vi själva genom egna intäkter och bidrag vi söker på olika håll. En av poängerna med att ha en kommunkoncern är just att koncernen ska kunna tillgodogöra sig vinsten från sina lönsamma affärsdrivande bolag. Samtidigt ska koncernen kunna stötta de bolag som, på grund av sitt uppdrag, har sämre möjligheter att finansiera sin verksamhet. Utgångspunkten är ju att samtliga verksamheter inom koncernen är samhällsnyttiga. Så sker på en rad andra ställen i landet.
Vad skulle ett minskat koncernbidrag innebära för verksamheten?
– Skulle Vimmerby välja att minska koncernbidraget till Astrid Lindgrens Näs förstör man den investering som redan är gjord, man förstör möjligheten att tjäna mer pengar i framtiden, man förstör möjligheten att locka hit människor… Det är som att stänga av värmen hemma på vintern för att få ned boendekostnaderna.
Hur mår Astrid Lindgrens Näs ekonomiskt idag?
– Vår budget bygger på ett högt besökstal, men det verkar vi klara. Vi har blivit av med projektpengar från Regionförbundet, men det väger vi upp med fler besökare och mer försäljning. Med det stöd vi har från kommunens moderbolag så går det runt. Ett företag som hela tiden ökar sina möjligheter att tjäna pengar är på rätt väg.
Kan Astrid Lindgrens Näs bli helt självfinansierat?
– Det tror jag, men kanske med en del sponsorpengar. Det tycker jag att man borde kunna hitta nu när det finns en anläggning. När vi sökte externa pengar för två år sedan hade vi bara skisser att visa. Nu har vi en anläggning att visa. Men man kan finansiera verksamheten på olika sätt. I Borås tror jag att kommunen köper tjänster av djurparken för 14 miljoner kronor. Jämfört med liknande kulturområden och museer har vi en hög självfinansieringsgrad och jag tror att Vimmerby kommun måste fortsätta vara engagerad i Näs och jag hoppas att kommunen vill det.
Hur ska kommunens engagemang se ut i framtiden?
– Jag tror inte att man ska bita sig fast i den kommunala aktiebolagsformen och vi har tittat på andra alternativ. Jag tycker att det borde hända något där snart, men det är en fråga för styrelsen och den nye VD:n som ska rekryteras nu. Externa och privata finansiärer ger sällan pengar till kommunala bolag. Därför måste det bli ett annat ägande och jag tror att kommunen inser att det handlar om att bevara ett värde i kommunen, inte att tappa ett värde.
Hur mycket medel har ni till tillfälliga utställningar?
– Vissa år har vi inte haft någonting. Då har vi skurit ned på annat och gamblat och gjort saker själva. Det här året har vi haft hyggligt med medel, men då har vi fått pengar från Postkodslotteriets Kulturstiftelse som har gjort det möjligt att göra en så svårproducerad utställning som vi har gjort med "Hela världen brinner!".
Inte en krona av 350 miljoner
En annan aspekt i frågan om Astrid Lindgrens Näs ekonomi är att muséet inte fått vare sig statligt eller regionalt årligt stöd. Båda stöden fattas efter politiska beslut i Regionförbundet. Totalt har drygt 350 miljoner delats ut i årligt kulturstöd till ett tiotal olika institutioner i länet sedan Näs bildades – men inte en krona har gått till Astrid Lindgrens Näs.
– Jag hoppas att Näs får del av de stöden redan imorgon. Den frågan har gjort mig gråhårig för det är så självklart för mig. Växer det upp ett nytt kulturhus som drar kanske 30-50 000 besökare varje år och som levererar utställningar med fantastisk kvalité, så borde man givetvis arbeta om kulturplanen i länet. Astrid Lindgrens Näs är en ny kulturinstitution i länet, och då kan man inte bara låta pengarna delas ut som om den nya institutionen inte fanns. Då måste man omvärdera – eller få in mer pengar. Varför har inte Regionförbundet använt Astrid Lindgrens Näs för att argumentera för mer pengar från staten?
Vad är svaret på den frågan?
– Att man sitter i Kalmar och att det är väldigt långt mellan Kalmar och Vimmerby. Det har tagit otroligt lång tid för Regionförbundet och länsstyrelsen att förstå att det här är en kvalificerad anläggning och inte ett litet museum i en stuga. Jag tror att det här går att förändra, men politiska processer är tröga.
”Lika viktig som järnmalmen för Kiruna”
Vimmerby är i stort sett känt för en enda sak: att världsförfattarinnan Astrid Lindgren är född här. På de flesta platser med så stark anknytning till en enskild person är det självklart att ha ett museum som berättar om personens liv och gärning.
I Vimmerby har inte muséet om en författare vars böcker sålt i ungefär 150 miljoner exemplar världen över varit självklart.
– Om man tittar på Vimmerby och Astrid Lindgrens betydelse för Vimmerby så är det självklart att Vimmerby ska ha en plats som ärar henne, som berättar om henne och som för hennes arv vidare. Om inte vi gör det kommer någon annan göra det. Det har funnits planer på ett museum om Astrid i Stockholm exempelvis – och då kan inte vi komma som tvåa.
– Det förvånar mig att Vimmerby kommuns trots allt ganska blygsamma insats i Astrid Lindgrens Näs inte varit självklar för människor. Jag tror att det har att göra med en dålig lokal självkänsla och att man inte ser sin egen storhet. Vimmerby är inte bara Astrid Lindgrens Värld, utan Vimmerby är attraktivt i sig och har en enorm utvecklingspotential. Men det är ingen quick fix. Det tar tid och kostar pengar.
Hur skulle du beskriva Astrids betydelse för Vimmerby?
– Går det beskriva guldets betydelse för Boliden eller järnmalmens för Kiruna? Det är där vi är någonstans. Astrids betydelse för Vimmerby kan inte överskattas och är naturligtvis helt avgörande för Vimmerby, framförallt nu när man inser att man kan ta tillvara på det. Nu ser man att hela kommunen och hela stadskärnan kan bli mer dynamisk och att kommunen tjänar på turismen.
Vad hade du tänkt om du kom som turist till Vimmerby och det inte fanns något museum som berättade om Astrid Lindgren?
– Jag hade tänkt: vilken tråkig och icke-dynamisk kommun! Jag hade tyckt att det var konstigt.
Har motviljan mot Astrid Lindgrens Näs förvånat dig?
– Ja. Framförallt är jag förvånad över att det ledande massmediet i Vimmerby ofta agerar direkt kulturfientligt, inte minst på opinionssidan. Man har ingen egen kultursida och sällan lokala vinklingar eller uppföljningar av kulturhändelser i landet. Ingen av våra utställningar eller författarkvällar har blivit recenserad i Vimmerby Tidning, och får vi besök av ALMA-pristagare från hela världen blir det mest en notis, om ens det. Klart att det i det medieklimatet är svårt att slåss för kultur. På så många andra ställen i Sverige och Europa ser man nyttan med kultur, men vi har setts som en tärande del i Vimmerby. Men jag hoppas att det har gått över nu och det har förändrats till det bättre. Idag ser nog alla värdet med Astrid Lindgrens Näs.
När skedde den förändringen?
– Det har varit en successiv förändring. Vi har haft ett gäng som hela tiden stöttat oss, men sedan tror jag att trädgårdssatsningen var väldigt viktig. Det är en häftig miljö vi har här nu och förtroende och förankring tar tid. Men vill man vara kritisk så har vi inte nått människor som är ointresserade av kultur eller utrikes födda. Kultur har en stämpel av sig att vara svårt, men det hoppas jag att Näs ska kunna vara med och förändra.
”100 000 besökare senast 2021”
Astrid Lindgrens Näs kommer att fortsätta utvecklas. Nästa år invigs det tredje och sista kapitlet i trädgårdssatsningen. Frågan är vad som kommer efter det.
– Jag tror att det är jätteviktigt att ha tillfälliga utställningar och evenemang varje år. När den här platsen slutar att göra nya saker tror jag att man tappar intresset. Det gäller alla besöksmål. Man måste hela tiden jobba vidare. Min övertygelse är att om man jobbar med kvalité så kommer publiken. Därför måste alla erbjudanden harmoniera. Vi kan inte ha en jättebra utställning och en taskig korvkiosk.
Vilka är Näs största utmaningar?
– En praktisk utmaning är marknadsföring. Nästan alla människor som kommer hit första gången säger: ”Oj vilket fantastiskt ställe! Det här hade jag ingen aning om!”. När Mark Levengood var här 2013 undrade han varför han inte hade varit här tidigare. Det beror ju på att han inte vetat om det innan eller haft en anledning att åka hit. Jag menar inte bara traditionell marknadsföring, utan även att Astrid Lindgrens Näs tar en aktiv plats i samhället och blir en aktivitetsplats.
– Den andra utmaningen är förstås ekonomin, att pressa kostnader och öka intäkterna. Sedan finns det konstnärliga utmaningar också. Med kapitel tre i trädgårdarna har vi nått målet med vår vision, men nu måste ett nytt visionsarbete fram till 2020-2021 starta. Jag tror att Astrid Lindgrens Näs ska gå från arena till aktivitet. Först bygger man färdigt arenan och sedan fyller man den med aktiviteter.
Vilka aktiviteter passar här?
– Jag tycker att många aktiviteter passar här. Allt från jazzkvällar på Näs till olika konferenser som breddar säsongerna. Vi behöver även bredda turistsäsongen och få hit fler skolklasser. Även från länet kommer det för få skolklasser. Jag tror också att vi måste fundera över vilken roll Astrid Lindgrens Näs kan spela för integration och utbildning.
När uppfyller Näs målet om 100 000 årliga besökare?
– Jag säger inga siffror längre, men jag tror inte att det är så långt borta. Ska vi säga 2021? Så hoppas jag att jag har fel åt rätt håll…
Vad krävs för att nå dit?
– Fler aktiviteter och mer marknadsföring. Men det krävs också att Vimmerby som samhälle utvecklas och blir mer dynamiskt. Det behöver hända nya saker för att visa upp Vimmerby som en fantastisk sommarstad och stad. Och det kan man bara göra genom samarbeten och idéer.
Vilka reaktioner har du fått sedan du meddelade att du slutar?
– Det är väldigt många som hört av sig från när och fjärran. Jag kommer alltid bära med mig den långa applåd som jag fick av publiken när andra kapitlet av trädgårdarna invigdes i juni.
För Kjell Åke Hansson själv väntar ett nytt spännande uppdrag. Snart tillträder han tjänsten som programchef på Sveriges Radio i Göteborg.
– Jag har väldigt positiva känslor. Jag känner mig fortfarande väldigt engagerad i verksamheten på Astrid Lindgrens Näs och önskar den allt gott framöver. Jag hoppas att man håller sig borta från att diskutera om den får kosta eller inte, för den måste få kosta. Jag tycker att de här åren har varit en fantastisk tid, men jag känner också att det ska bli skönt att komma tillbaka till Göteborg och jobba där. Jag tycker att det här är ett perfekt sätt att sluta på.
Jakob Karlsson