Dagens Vimmerby

Ibland är det omöjligt att förstå landsbygden. Så fort något läggs ned blir det ramaskri. Och så fort någon vill bygga något blir det ramaskri. Den som väljer landsbygden för lugnet har inte förstått någonting.

Landsbygden är en obegriplig, mångbottnad, ursinnig och ofta motsägelsefull organism. Om en busslinje med tre passagerare ställs in blir det ramaskri. Om ett bygglovsärende tar någon vecka längre blir det ramaskri. Om postboxarna flyttar en halv kilometer blir det ramaskri. Om Arbetsförmedlingen håller stängt någon dag per vecka blir det ramaskri. Om man får åka en mil extra till distriktssköterskan blir det ramaskri.

Landsbygdens levnadsregel nummer ett: skäll som en bandhund så fort något förändras. 

En ynka hektar

Den delen av landsbygden är lätt att förstå. Människor månar om sin bygd. De har fått nog av neddragningar och är rädda för att en dag vakna upp utan grannar.

Men det blir svårare att greppa landsbygden när samma människor som klagar på neddragningar också ställer sig på tvären för utveckling.

Vi har ett mycket tydligt exempel från Vimmerby den här veckan. ALV, kommunens draglok och i särklass viktigaste varumärke, vill bygga ut sin stugby med en ynka hektar. Området är inringat i bilden nedan och angränsar till bostadsområdet Kohagen. ALV vill köpa marken från kommunen för att, kanske, bygga några extra stugor där.

Hur reagerar landsbygden? Hipp hurra och två dunkar i ryggen? Brister man ut i ett unisont ”ÄNTLIGEN”?

Nej. Man samlar ihop grannarna och protesterar. Man skriver under listor. Man skickar uppblåsta skrivelser till kommunen. Man ursäktar givetvis sitt motstånd med att ALV gärna får bygga någon annanstans – bara de ger fan i vår skogsdunge.

Rör inte skogen

Jag har läst alla artiklar i ämnet, jag har läst detaljplanshandlingarna, jag har läst skrivelsen – och jag förstår ingenting. Låt oss gå igenom argumenten.

Argument ett: Rör inte vår skog.

Fastighetsägarna anser att denna hektar av skog borde vara ”en viktig del i kommunens strävan mot ett vackrare Vimmerby” samt att ”markväxter som vitsippor samt rogivande fågelsånger” är en viktig del i den allmänna trivseln.

De bor alltså på landsbygden i Sverige, med 23 miljoner hektar skog, och klarar sig inte med ett 50-tal träd färre.

Dessutom har Kohagen en mängd med skogsdungar, öppna marker och vandrar du in i skogen norr om kvarteret kan du inleda en skogspromenad som varar till Stilla Havet.

Om nu dragloket ALV behöver just den här marken – skulle det inte vara möjligt att lyssna på fåglar och titta på vitsippor i någon av alla de andra skogsdungarna?

Farligare att cykla

Argument två: turistbarn kan dö.

Det är ett starkt argument. Det anspelar på våra känslor och ingen vill att barn ska dö. Fastighetsägarna skriver ”tänk hemska tanken att barn i obevakat ögonblick tar sig ut på trafikleden, samtidigt som bilar i höga hastigheter passerar, En Allvarlig olycka med allt vad detta innebär kan inte uteslutas”.

De har helt rätt i att ingenting i livet kan uteslutas. Men de nämner inte att kommunen samtidigt reserverar tolv meter mellan vägen och stugbyn för en gång- och cykelväg. Kan det hända hemska saker nära en väg? Ja. Finns det en upphöjd risk för barn i stugbyn? Knappast.  

Det är förmodligen mycket farligare för fastighetsägarnas barn att cykla ensamma till skolan än vad det är för turistbarnen att leka i en stugby i föräldrars närvaro.

Argumentet blir ännu mer svårbegripligt när fastighetsägarna istället föreslår en utbyggnad mot järnvägen.

Luktar grill överallt

Andra argument som kommer fram i skrivelsen och artiklarna är följande: olagliga parkeringar, buller på kvällstid (tydligen så är det enormt många fastighetsägare i Kohagen som trycker plattan i mattan nattetid) och giftiga fordonsavgaser som riskerar att ”allvarligt” skada reklamvärdet för stugbyn.

I torsdagens artikel i Vimmerby Tidning öser fastighetsägarna på ytterligare. En utökad stugby ”förstör landskapsbilden”, de kanske hundra träden fungerar som ”ljudisolering” och doften av grill riskerar att öka.

Jag är uppväxt i Kohagen och då är man också uppväxt till trallvänliga sånger som sipprar ut från Astrid Lindgrens Värld. Vill fastighetsägarna bli av med ljuden från ALV får de resa en mur, ty träden fungerar uruselt som ljudisolering.

Jag har också med min egen näsa känt doften av grill i Kohagen. Faktum är att det är den doft jag känt mest i hela mitt liv. Varje kväll varje sommar denna distinkta doft av grill. Går man runt i Kohagen så ser man alla dessa män med sina grilltänger där de står och stolt vänder på sina döda grisar och till slut luktar det så mycket halvfabrikatsmarinad att man längtar till november.

Har man svårt för doften av grill ska man inte bo i Kohagen. Ärligt talar tror jag inte att man kan komma ifrån doften av grill i något villakvarter i detta land.

Är vi utvecklingsfientliga?

Jag förstår en sak i det här. Det är att tidningen lyfter fram den här frågan på bästa nyhetsplats, för tidningens ägare är en av dem som signerat skrivelsen.

Men resten? Varför vill inte Vimmerbybor att ALV fortsätter att utvecklas och satsar ännu mer pengar i Vimmerby? Har vi blivit så rädda för försämring att vi inte ens upptäcker en förbättring mitt framför ögonen eller är vi utvecklingsfientliga på riktigt?

Jag läser allting en gång till – och plötsligt faller äpplet till marken. En fastighetsägare säger att ”värdet på våra hus knappast kommer att öka”.

Så gärna utveckling. Men rör för fan inte min dunge. Det kan finnas en promilles chans att huset minskar med 3 000 spänn i värde.

Ibland är det svårt att förstå varför urbaniseringen inte går fortare.

Jakob Karlsson