Krönika: Nu måste analysen och beräkningarna fram

KRÖNIKOR, NYHETER / Permalink / 1

Under hela våren har majoriteten besvarat fråga efter fråga med att analysen och beräkningarna kommer efter beslutet. Nu är beslutet här. Jag hoppas att analysen och beräkningarna snart också är det.

Jag vet inte hur många gånger jag fått olika varianter på svaret ”det kommer efter rambudgeten är fattad” under den här våren.

Jag har frågat om konsekvenser för de orter vars skolor hotas av nedläggning.

Jag har frågat om skolskjutsen.

Jag har frågat om kostnader för respektive enhet.

Jag har frågat om väntade konsekvenser för eleverna som måste byta skola.

Jag har frågat hur majoriteten har räknat fram besparingen. Jag har säkert frågat det så många gånger att Micael Glennfalk (M) och Helen Nilsson (S) trott att jag hakat upp mig.

Hela tiden har majoriteten hänvisat till att rambudgeten måste vara fattad först. Nu är den det – och så fort som möjligt efter semestern måste beräkningarna fram. Vi måste få se hur ni har räknat fram besparingen om 2,7 miljoner 2016 och 6,1 miljoner 2017 för att stänga skolorna i Gullringen och Djursdala. Vi måste se vilka möjliga konsekvenser det får för eleverna. Och vi måste se vilka konsekvenser det kan få för byarna, kostnader för tomma fastigheter och kostnader för skolskjuts.

Fakta först – åsikt sen

Jag har redan kritiserat ordningen med beslut först och analys sen, och aldrig förstått motiveringen till majoritetens arbetsgång. Om man inte är dogmatisk landsbygdsvän är det svårt att ha en åsikt utifrån det underlag som majoriteten presenterat. Argumentet om kunskapsskillnader drogs tillbaka. Besparingen är inte specificerad. Jag har själv försökt räkna ut hur mycket dyrare de nedläggningshotade skolorna är – nu vill jag se förvaltningens beräkning.  

Jag visste att jag var emot nedläggningen av skolorna i Tuna och Rumskulla för att jag tyckte att resorna för barnen blev för långa. Jag kan inte vara emot nedläggningarna av skolorna i Djursdala och Gullringen samt förskolan i Pelarne av samma skäl – och känner att jag måste veta mer innan jag vet vad jag tycker.

Jag vill ha fakta först – åsikt sen. 

Det hade inte fullmäktige igår. Det hade inte majoriteten som är säker på sin besparing. Det hade inte oppositionen som vill behålla de små, och under lång tid krympande, skolorna till vilket pris som helst. Skolorna tycks ha blivit en principsak för båda sidor.

67 punkter

Med knapp majoritet gick beslutet igenom och i talarstolen lovade kommunalrådet Micael Glennfalk (M) konsekvensanalyser av beslutet på individnivå. Jag såg det som ett löfte. De måste fram nu. Av respekt för eleverna. Av respekt för orterna. Och av respekt mot de 2 800 som så tydligt protesterat mot förslaget.

I Tillväxtverkets rapport ”Skolan mitt i byn” finns en checklista på 67 punkter som kan användas inför beslut om att stänga skolor på landsbygden. Svar på hälften kanske räcker.

Några frågor som är särskilt viktiga att få svar på:

Hur många av föräldrarna till barn i Djursdala skola skulle föredra Södra Vi skola istället för Astrid Lindgrens skola?

Vad ska man göra med skolfastigheten i Gullringen? Idag ger den ett överskott på en halv miljon för samhällsavdelningen på ett år och en försäljning bedöms ge en reavinstförlust på en miljon kronor. Hur påverkar det beräkningen?

Vad är det som talar för att elevernas utbildning blir bättre/sämre/lika bra av fler klasskamrater?

Svårt att ställa en fråga

Nästan alltid är det enklare att ställa frågor än att besvara dem. Det gäller inte 2 800 människors krav på folkomröstning om skolorna. Majoriteten har sitt svar klart i den kommande folkomröstningen – de vet bara inte vilken fråga de vill ställa. 

Igår gick majoriteten till fullmäktige med ett förslag om att säga nej till folkomröstningen. Redan innan debatten började kom majoriteten på att förslaget inte var tillräckligt förberett och beslutade om mer betänketid till sig själv.

Redan den 31 mars kunde man förstå att folkupproret kommer att räcka till ett folkinitiativ. Och sedan förhandlingarna bröt samman mellan majoriteten och oppositionen den 19 maj har det stått helt klart att en folkomröstning måste genomföras. Varför tar det så lång tid att komma på en fråga?

Som jag ser det finns det två alternativ. Antingen går man till folket och frågar om skolorna ska vara kvar eller inte. Eller så frågar man om kommunen ska anta majoritetens eller oppositionens budget. Alla tjänar på att beta av folkomröstningen så snart som möjligt.

Jag förstår att människor i de berörda orterna känner sig lurade och svikna av politiken och Magnus Gustafsson (M) framförde en viktig poäng i gårdagens debatt: beslut med så stora konsekvenser för många människor ska annonseras i förväg.

Låt dem, och alla som inte skrivit på, berätta vad de tycker så fort som möjligt. Svik dem inte igen.

Jakob Karlsson

Till top