Analys: Är oppositionens förslag oseriöst eller en taktisk triumf?

ANALYSER, NYHETER / Permalink / 0

Och på den tjugonionde dagen kom oppositionens revolutionerade lösning på kommunens ekonomi? Inte direkt. Är oppositionens förslag oseriöst – eller en taktisk triumf?

I 30 dagar har oppositionen bett om mer tid. De var tvungna att räkna. De fick inte fram några underlag. Ingen hjälpte dem med att räkna. Ingen svarade på deras frågor. Den elaka majoriteten gav dem inte mer tid.

Med tidens gång ökar förväntningarna. Ni kan ordspråket. Vi har väntat och väntat och efter 29 dagar står det klart att det här förslaget definitivt inte var värt denna långa väntan.

Som att vänta på ett OS-guld i ishockey – och åka ut i kvarten mot Vitryssland.

Det var inte förvånande att oppositionen inte presenterade en hållbar lösning av kommunens ekonomiska problem. Men det var definitivt oväntat att de inte ens har försökt.

Centerpartiets, Vänsterpartiets, Kristdemokraternas och Miljöpartiets budgetförslag känns inte framknådat under en månads tid. Det känns som en skapelse från en kafferast. Lite politikerlöner? Jodå. Många gnäller på Itsam, ska vi inte ta lite där? Jamenvisst! Och så färre chefer? Jackpot!

Räddat en termin

Det är väldigt svårt att jämföra de olika förslagen, för de har helt olika syften. Majoriteten har lagt fram en budgetplan för hur Vimmerby kommun ska få ordning på sin långa ovana med driftunderskott – oppositionen har räddat en termin på fyra grundskolor.

Längre än så räcker inte oppositionens förslag. Och det är just det som är briljant med oppositionens förslag.

Det är möjligt att jag tittat alldeles för mycket på Vita Huset och House of Cards – men oppositionens budgetförslag var så tunt att det måste ha ett strategiskt syfte. Se här:

1. Oppositionen hävdar att det räcker med 4,7 miljoner för att rädda skolorna 2016.

Summan som oppositionen anser sig behöva för att rädda skolorna ställer majoriteten i dålig dager. Vi är visserligen i ett läge i Vimmerbys ekonomi där varje miljon spelar roll – men att spara 4,7 miljoner av 837 miljoner i skatteintäkter och statsbidrag på att lägga ned fyra skolor kan bara uppfattas som snålt och ogenomtänkt. 4,7 miljoner är visserligen korrekt för BUN:s besparing på att lägga ned skolorna 2016 – men medvetet bortser oppositionen från den uppskattade helårseffekten på cirka 15 miljoner från och med 2017.

De räddar inte skolorna. De räddar en termin på skolorna.

2. Oppositionen ser inte längre än 2016.

Det är trots allt bara budgeten för 2016 som fullmäktige ska fatta beslut om på måndag. Men medan majoriteten har en plan ända fram till 2018 låter oppositionen framtiden bli ett senare problem. Därmed krävs inte lika stora besparingar i förslaget för 2016.

Köper sig tid

3. Oppositionen accepterar alla andra förslag i majoritetens budgetförslag.

Oppositionen ändrar bara en sak i majoritetens budget: nedläggningen av skolorna som de täcker upp med att hämta in 4,7 miljoner på andra håll. Allt för att göra det så enkelt som möjligt för majoritetsledamöterna att rösta på oppositionens förslag – eller så svårt som möjligt att följa partipiskan.

4. Oppositionen köper sig tid.

Det är uppenbart att oppositionen inte påbörjat sitt budgetarbete i tid. De har väntat på en inbjudan som aldrig kom. SKL:s rapport kom i oktober och att vi ett halvår senare bara har ett långsiktigt alternativ är förstås ytterst klent. Men oppositionen tar 2016 först – och lovar förslag för 2017-2018 längre fram. På så sätt får de ännu mer tid till att knåda fram sitt långsiktiga alternativ.  

5. Oppositionens besparingar är extremt okontroversiella.

Oppositionen vill minska politikerarvodena, IT-kostnaderna och antalet chefer. Det är inga förslag som retar upp några starka känslor hos allmänheten. Det är inga förslag som får ens tre personer att kräva folkomröstning.  

Ställt emot att lägga ned fyra skolor på landsbygden får oppositionens förslag nästan ingen påverkan för vanliga medborgare. Ingen märker om politikerna tjänar lite mindre eller om datorerna tar längre tid att ersätta eller om en rektor eller områdeschef ska kontaktas. Däremot märks det om sjuåriga barn ska behöva åka flera mil i buss varje dag.

Var det medvetet?

Att besparingarna är så obetydliga är förmodligen det mest fiffiga med oppositionens förslag. Hur ska majoritetsledamöterna kunna åka ut till Tuna om de valt att stänga skolan framför några spridda miljoner här och där? Till Gullringen om de valde att inte sänka IT-kostnaderna? Till Djursdala om de prioriterade sina egna löner? Till Rumskulla om de hellre tog strid för förvaltningens chefsstruktur?

Var konsekvenserna omedvetna så är förslaget oseriöst, var de medvetna så är förslaget en taktisk triumf. Oavsett målar förslaget in majoriteten i ett hörn: sänk landsbygden – eller krafsa lite på ytan.

Jakob Karlsson

ANALYS: En dödsdom för småorterna – men skyll inte på investeringarna

ANALYSER, NYHETER / Permalink / 6

Nedläggningen av fyra landsbygdsskolor är inte bara en dödsdom för kommunens småorter. Det är ett beslut fattat i total uppgivenhet inför Vimmerby absolut största problem.

Varför är socialkostnaderna så höga i Vimmerby? Varför är så många i behov av hjälp i Vimmerby? Varför mår så många dåligt i Vimmerby?

Ställer man inte rätt frågor kan man bara få fel svar.

 

Det går att göra det enkelt för sig. Alla kan peka på grushögen norr om stan. Alla kan tycka att det här med snabbt bredband var onödigt. Alla kan tycka att de sjukaste gamla kunde bo kvar i utdömda lokaler. Alla kan peka på att Vimmerby plötsligt har två kommunalråd. Alla kan skylla allt på en herre från näringslivet som bytt bana.

Det är enkelt att peka. Men den som har enkla svar har inte förstått vidden av Vimmerbys problem. Kommunens lån borde vara en baggis. Räntorna är historiskt låga och kommunens räntekostnader motsvarar ungefär 1,3 procent av skatteintäkterna och statsbidragen.

 

Investeringarna behövdes

Ingen investering har varit naiv eller idiotisk. Det behövdes ett nytt vård- och omsorgsboende. Gymnasiet behövde en rejäl upprustning (som också fått fler elever att stanna i hemkommunen). Förskolan behövdes. Bättre bredband behövdes (och kommer fortsätta behövas). Industrimarken kan vara ett stort fiasko hur länge som helst, men när etableringarna väl blir ett faktum är investeringen en succé för lika lång tid framöver. 

Det enda man kan kritisera med investeringarna är tajmingen. Blev det för mycket på en och samma gång? Kanske, men det hade inte spelat någon roll om Vimmerby väntat med industrimark och fiber. De investeringarna hade sänkt lånekostnaden med cirka tre miljoner kronor.

Det ger inga 30 miljoner i driftbudgeten. 

 

Historiska underskott

Vimmerbys problem är mycket allvarligare än (över?)ambitiösa politiker som vill att saker ska hända på sekunden. Vimmerbys problem stavas s-o-c-i-a-l-n-ä-m-n-d-e-n.

Redan i mars prognostiserade socialnämnden ett underskott på 20 miljoner för 2015. Det kommer innebära att verksamheten har missat budget med cirka hundra miljoner kronor sedan hopslagningen av social- och omsorgsnämnden 2012.

Det är historiska siffror. Det är sanslösa siffror. Jag tar det igen: hundra miljoner på fyra år!

 

Ingen har förstått

Sociala kostnader är inget man väljer, det är något som man drabbas av. Antingen följer du lagstiftningen eller så får du betala vite och stå ut med att du svikit de som behövde samhället allra mest. Men ingen har förstått varför kostnaderna stigit så markant. Ingen politiker. Inte media. Ingen tjänsteman. Det är klart att tjänstemännen kan peka på utgifter och säga exakt var pengarna går: att placeringarna ökat och att de kostar si och så mycket.

Det svaret är inte falskt, men Vimmerby behöver andra frågor:

Varför mår så många dåligt i Vimmerby kommun? Varför behöver så många fler missbruksvård i Vimmerby kommun? Varför far så många barn i Vimmerby kommun så illa att de behöver institutionsvård?

Enligt SKL:s genomlysning från ifjol lägger Vimmerbys invånare 120 procent mer på barn-och ungdomsvård än liknande kommuner och 17 procent mer på missbruksvård. I utgången av 2013 hade Vimmerby 76 placeringar enligt SoL och/eller LVU. Närmaste kommun i SKL:s granskning hade 38.

Varför är det så just nu i Astrid Lindgrens pittoreska hemstad?

Jag har inga svar, men framöver kommer Vimmerbybloggen att djupdyka i socialens underskott.

 

Ingen politiker går fri

Det finns förstås andra orsaker – misslyckade organisationsförändringar, höga kostnader för tillfällig arbetskraft och dyrare IT – men socialnämndens underskott är grunden till allt. Klart att det förr eller senare skulle drabba andra verksamheter. Klart att de här underskotten förr eller senare skulle tvinga politikerna att fatta mycket smärtsamma beslut.

Ansvaret faller förstås hårdast på Moderaterna och kommunalrådet Micael Glennfalk. Han har inte lyckats vända socialnämndens utveckling. Men väldigt få politiker har ryggen fri. Ingen har röstat emot någon av investeringarna och precis alla tycks stå handfallna inför socialens kris. 

Det kommer att dras enkla poänger nu, överallt och hela tiden, men ingen är seriös om den inte samtidigt kan berätta varför socialnämnden har så svårt att hålla budget och hur ungdomar och vuxna kommuninvånare ska få ett bättre liv.

 

Katastrofal kommunikation

Vi får betala nu. Du och jag med en liten skattehöjning, barnen på landsbygden med flera mils daglig pendling. Beslutet är katastrofalt kommunicerat. Ingen dialog med de berörda. Inga alternativ. Och massa fluff om att nedläggningarna beror på att man tänker på barnens bästa.

Tjatet om landsbygdens död är alltid vida överdrivet, men det här beslutet är en dödsdom för de berörda kransorterna. Vad är en ort utan sin skola? Vilka föräldrar flyttar till en ort om deras barn måste åka flera mil i buss till skolan varje dag?

Ingen skulle jag tro.

Och det är det mest sorgliga i allt det här. Nedläggningen av fyra orter är ett svar på fel fråga. 

Jakob Karlsson

Till top