Dagens Vimmerby

Tomas Petersson är Vimmerbys nya toppolitiker. Det är ett mycket väntat val – men också ett nästintill obegripligt. Hur ska man tolka att fullmäktiges största parti inte verkar intresserat av Vimmerbypolitikens högsta post?

I förtroendebranschen får man nästan aldrig en andra chans. Några missade Radiotjänst-räkningar i ungdomen – och du är väck. En köpt hyresrätt till underpris – och du är väck. Några svarta inköp – och du är väck.

Tomas Petersson har haft en undangömd tillvaro i Vimmerbypolitiken sedan pensionsskandalen offentliggjordes efter revisorernas granskning 2011. Som en av tre politiker fick inte Tomas Petersson ansvarsfrihet – vilket är unikt i Vimmerby kommuns politiska historia.

Nu får Tomas Petersson en andra chans. Det är roligt att han vågar ta den – men det finns många frågetecken med den här utnämningen.

Moderaterna var inget framgångsrikt parti med Tomas Peterssons i toppen. I valet 2010 fick han 15 personröster (att jämföra med Micael Glennfalks 1 321). 2006 fick Petersson 66 personröster. I både de valen var Tomas Petersson tvåa på valsedeln – och pensionsaffären var ännu inte känd.

Vad är det som talar för att Tomas Petersson blir en mer populär politiker den här gången?

Ett mycket väntat val

Jag kan Tomas Petersson dåligt. Jag bevakade inte politiken i Vimmerby när han varit som mest aktiv – och ingen hade väl anat den här utvecklingen för ett halvår sedan.

Nu försvinner Micael Glennfalk – och frågan är om Vimmerby kommer att ha en lika färgstark politiker som kommunalråd igen. Tomas Petersson kommer inte att vara det, men det säger mer om Glennfalk än om Petersson.

Ur moderat synvinkel är det ett väntat val. Han sitter i fullmäktige, har haft många uppdrag genom åren – och var en av få som var beredda att anta utmaningen i det mycket hårda politiska klimat som råder i Vimmerby.

Jag förstår Moderaternas val. Jag förstår inte att Socialdemokraterna stödjer det.

Skänker bort den viktigaste posten

Socialdemokraterna är det överlägset största partiet i kommunfullmäktige. S fick 36,26 procent i valet jämfört med Moderaternas 18,95. Egentligen är det helt sanslöst att S, i en sådan konstellation, skänker bort den viktigaste posten.

Det är som om Göran Hägglund skulle ha blivit statsminister i Alliansregeringen.

Alla lag, oavsett arena, formas av vilka spelare som finns att tillgå. Jag förstod beslutet av två kommunalråd efter valet och att S ville behålla Micael Glennfalk som ordförande när de gick in i det här samarbetet. Han hade erfarenhet av den posten, var Vimmerbys mest populära politiker i valet och kunde ge sossarnas Helen Nilsson en tids inskolning i uppdraget.

Nu skänker Socialdemokraterna bort den viktigaste posten till en politiker som aldrig fått många kryss, som varit direkt inblandad i Vimmerbypolitikens största affär – och som bara har tre år kvar till pension.

Hur ska man tolka det? Är S inte intresserat av den viktigaste posten? Har inte toppkandidaten Helen Nilsson tillräckligt förtroende i den egna gruppen? När ska S få sin första ordförande i Vimmerbys kommunstyrelse – om man inte får det nu?

Man missar också en gyllene chans att återupprätta en del av den lila majoritetens allvarligt skadade förtroende. Det naturliga efter Micael Glennfalks avgång hade förstås varit att göra Helen Nilsson till ordförande – och att slopa det andra heltidsarvoderade kommunalrådet.

Ett sådant val hade signalerat ansvar. Istället väljer S och M att göra ett hårt kritiserat beslut ännu svårare att begripa.

Jakob Karlsson